Lillasessan

Fuck. Fuck ta livet. Fuck ta allt. Kan inte allt bara vara bra för en gångs skull ?
Allt är bara skit och nu är du inte här så jag kan prata med dig. Inte för att jag brukar göra det men det känns bra att veta att möjligheten finns i alla fall.
Men nu finns den inte.
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska prata med psykologen, alltså verkligen prata. Eller om jag ska bygga upp murarna runt om mig och svara enstavigt på hennes frågor.
Med största sannolikhet skulle du väl säga att jag ska prata med henne, för det hjälper. Visst skulle du säga så ?

När du kommer hem kommer du inte känna igen mig, jag kommer vara helt förstörd, men jag har bara mig själv att skylla. Det är verkligen inte ditt fel, fast du tror det ibland.

Jag har så mycket att skriva och säga när känslorna tar över, och som vanligt sitter jag här och gråter.

Jag vet att jag en dag igen kommer att le, men den dagen känns verkligen långt bort. Så långt bort som en dag kan kännas.
Anledningen till att jag inte pratar med dig om mina sk problem är att jag inte vill trycka ner dig med min skit också, det räcker att du har det svårt själv, du behöver inte få min skit över dig också.

Om du vill veta boxade jag precis in i min vägg, den med fönstret du vet ? Det gjorde ont. Sjukt ont. Jävla fucking ont. Men fatta så skönt det var. Jag har börjat göra så, eller ut och springa istället för att cutta mig. För det första har jag lovat dig att inte göra det, men jag har märkt att det är inte värt all skit och sådant man får för det.
Jag har fucking lust att bara skita i allt, ge upp, låta bördan försvinna. vi båda vet att jag inte är typen som i normala fall ger upp. Men just sådana här saker ger jag upp.
Men jag ska vinna. Vinna kampen mot mig själv, vara stark. Och det är för dig jag gör detta, bara så att du vet. Hade det inte varit för dig hade jag varit död nu. Jag hade låtit alla dumma ångest-tankar ta mitt liv. Tankarna som säger till mig att jag är tjock och ful, att jag förtjänar detta, att må såhär. Samma tankar som om och om igen säger att du kommer vara otrogen och playa mig. Att du bara utnyttjar mig och inte älskar mig på riktigt. Det är därför jag tvivlar på allt ibland, som du antagligen lagt märke till.
När du svär åt mig och säger att du inte bryr dig, även fast jag vet att du inte menar det så känns det som att någon sticker en kniv i mitt hjärta och tankarna säger ”vad var det vi sa ? Han bryr sig inte om dig” jag kan inte hjälpa att jag känner såhär, att jag tvivlar.

Fast jag vet att du varken utnyttjar mig eller något annat av det, så känns det som det ibland. Jag vet att du har märkt det, fast du inte säger det, så ser jag när det är något med dig. Något som inte stämmer, som inte är som vanligt. Det är lite läskigt ibland faktiskt..

Men jag hoppas att du förstår bättre nu, jag vill inte såra dig, eller göra dig ledsen när du är i Mexico, därför kommer du inte få läsa detta förrän du är tillbaka igen. Om du kommer tillbaka och fortfarande vill ha mig. Titta, där kom de dumma tankarna tillbaka igen. Men ja, ska försöka vara som jag var innan när du kommer tillbaka. Men ärligt tror jag att jag kommer vara någon helt annan. En person som du inte känner. Men jag antar att det enda vi kan göra är att vänta och se.

Och som vissa va er kanske förstår är texten lite känslig, så ja....

'

Jag har varit i depressioner, jag har fått utbrott, jag har skadat mig själv och därför skadat dig också, och ändå har du inte lämnat mig än ? Det är värt ett pris.

Jag vet att jag kan vara pain in the ass ibland och jag vet också att jag blir känslokall, men det är tanken på dig som gör att jag överlever. Varenda sekund finns du på ett eller annat sätt i mina tankar. Det finns inte en enda stund jag inte vill ha dig nära mig, känna dina läppar mot mina eller baa dina armar runt mig. Du är det bästa som har hänt mig, du har fått mig att utvecklas i mig själv, att börja tro på mig själv igen. Jag vet också nu att om jag vill klara något så kan jag, så länge jag tror på det. Jag kan inte beskriva dig med ord, jag älskar dig så jävla mycket.

Nu finns det säkert någon som läser detta och tänker 'hon är inte ens 15, hon vet väl inte vad älska är?' Men jag ska säga att jag har hittat min själsfrände, min andra halva och killen jag vill dela resten av mitt liv med. Så är det bara och jag kommer aldrig någonsin ge upp, så länge jag har dig kvar.

Jag tycker att du ska ta dig hit, för jag saknar dig så sjukt mycket älskling.

HAde velat skriva mer, men jag får inte ner känslorna i ord så ni får nöja er med bilder ist..

'

'

'

Älskar dig.